Ibland man tänker att man känner alla och allt, men en vacker dag det visas att det är inte alls så. Har tänkt ganska mycket på detta idag. I min privat liv går det inte som på en saga, visst, jag hade velat det, vem vill inte, men det går upp och ner hela tiden. En dag jag känner min värdens lyckligaste människa men en annan dag känner jag mig som en skit. Så är det nog för alla ibland. Jag har lärt mig en läxa faktikst.

Ibland det käns att älskade människan glömmer bort dig, men det är inte så. Jag kände mig så idag, så jag blev mycket ledsen och sur, men sen när man har pratat genom allt, så man förstår varandra mycket bättre... Jag vet att det är inte lätt med mig heller men jag är inte jobbig, jag behöver bara kärlek och uppmärksamhet, och vilken tjej vill inte ha det?! Vet inte.. Men man måste också akceptera den andra människan som ligger bredvid, pröva att förså henne/honom, det är inte så lätt altid men det blir bättre med varje gång.
Bara tänka hur mycket roligt man har gjort tillsammans, hur mycket man har gåt genom tillsammans, det blir en hel del och man måste hålla ögon oppna och förstå att chansen finns, man måste bara ta den varje dag, varje minut.
Jag är så kär så jag vet inte vad ska jag göra. Och jag är kär för att jag har gåt genom mycket skit och mycket bra tillsammans med min kille och det gör förhållandet mycket starkare... Jag har lärt mig mycket, och det kommer jag aldrig glömma. Man måste vara snäll och bra och förstå varandra,, om man gör det, då allt blir bra....